I morse var det folktomt. Jag antar att även hundfolk ligger och snoozar en lördagmorgon kl 8.00. Men icke jag icke. Duktig som jag är, pallrade jag mig ut i denna jävla kyla fullt påbylsad med en hund i andra änden av kopplet som inte verkar bry sig ett dugg om att temperaturen sjunkit flera grader på bara några veckor. Anpassningsförmågan är slående.
Vi gick till den lilla "ängen" mellan husen och kastade pinnar och tog det allmänt lugnt. Jag lyckades slippa bli anfallen av en rabiat rottisvalp som fått för sig att mina jackärmar är till för att han ska kunna kampa med dem. Promenaden var därmed lyckad.
Andra promenaden blev till samma lilla "äng" där vi ännu en gång kastade pinnar. Jag växlade några ord med grannen medan Musse smög runt och åt gud vet vad, från marken. Grannen frågade om jag lagt ut något godis i gräset. Men som vanligt hittar Musse sitt egna godis... han såg iaf lycklig ut. När grannen var tvungen att gå in för att inte frysa fast på balkongen gick jag och Musse och tog oss en runda kring den stoora ängen. Denna gången med koppel. Såg ett gäng folk med ett gäng hundar som lekte en bit bort och kände att jag inte orkade stå och vara social med dem då jag kunde känna på mig att Musse skulle kuta dit för att också få vara med och leka. Försökte lägga in lite linföriget, men inte ens falukorven kunde hålla Musses uppmärksamhet i mer än 1 sekund, så det fick bli en promenad utan lydnadsinslag. Kan ju vara skönt det med. Hemåt hittade han en pinne som han bar heeeela vägen till dörren, han var sååå duktig min lille buspojke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar