Fan vad irriterad man kan bli på andra hundägare. De som bara står och glor när man ska gå förbi med sin rabiata valp. De som ställer sig med sina hundar och bara glor och säger något i stil med - Men sån tööööt liten valpis! Och tror att deras hund, som för övrigt är stor tjock och ouppfostrad, ska få hälsa på min naiva lilla Musspuss. Jag tror inte det va...
Han fick springa lös på ängen i morse. Vid halv nio är det inte så många som går ut med sina hundar här i trakten och man kan få ängen heelt för sig själv. Vilket passar oss utmärkt. Det blev lite pinnkastning, inkallningar och fritt följ. Tyvärr fick vi avsluta när jag såg en nonchalant kille stå och röka 50 meter ifrån sin amstaffblandning medan hans hund stod och stirrade ut mig och min bebis. Varför har man hund om man inte är intresserad av den, bara släpper den vind för våg? 
Well well. Påväg hem mötte vi Musses stora kärlek, nämligen grannflickan Kicki. Så fort de ser varandra blir dem helt till sig. Musse är icke kontaktbar och Kicki, en stor rottisflicka på 1 år, drar allt vad hon kan i kopplet. Idag fick dem hälsa på varandra en kort stund, sen skildes våra vägar åt (bara för att kunna få dem att faktiskt gå sin promenad). Nåväl, promenaden var lyckad. Musse har legat och vilat sig ända sen vi kom hem. Finns inget jobbigare (i-landsproblem) än en valp som har överskottsenergi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar