Myspromenader

I morse var det folktomt. Jag antar att även hundfolk ligger och snoozar en lördagmorgon kl 8.00. Men icke jag icke. Duktig som jag är, pallrade jag mig ut i denna jävla kyla fullt påbylsad med en hund i andra änden av kopplet som inte verkar bry sig ett dugg om att temperaturen sjunkit flera grader på bara några veckor. Anpassningsförmågan är slående.

Vi gick till den lilla "ängen" mellan husen och kastade pinnar och tog det allmänt lugnt. Jag lyckades slippa bli anfallen av en rabiat rottisvalp som fått för sig att mina jackärmar är till för att han ska kunna kampa med dem. Promenaden var därmed lyckad.

Andra promenaden blev till samma lilla "äng" där vi ännu en gång kastade pinnar. Jag växlade några ord med grannen medan Musse smög runt och åt gud vet vad, från marken. Grannen frågade om jag lagt ut något godis i gräset. Men som vanligt hittar Musse sitt egna godis... han såg iaf lycklig ut. När grannen var tvungen att gå in för att inte frysa fast på balkongen gick jag och Musse och tog oss en runda kring den stoora ängen. Denna gången med koppel. Såg ett gäng folk med ett gäng hundar som lekte en bit bort och kände att jag inte orkade stå och vara social med dem då jag kunde känna på mig att Musse skulle kuta dit för att också få vara med och leka. Försökte lägga in lite linföriget, men inte ens falukorven kunde hålla Musses uppmärksamhet i mer än 1 sekund, så det fick bli en promenad utan lydnadsinslag. Kan ju vara skönt det med. Hemåt hittade han en pinne som han bar heeeela vägen till dörren, han var sååå duktig min lille buspojke.

Au de Pung

... aka ko-mage. Musse gillar det, därför står vi ut med lukten av svinstia i vårt hem. Thomas kallar det dock för au de pung då han tycker det luktar som en väldigt ovårdad sådan... hur han kan veta hur en ovårdad sådan luktar vill jag inte veta.

Men gott folk, ska ni köpa en delikatess till er hund, köp Au de pung!

Mental aktivering

Har lagt en förmögenhet på något som skall vara bra mental stimulering. En box, vilken man lägger godis i och med en kloss ska hunden då få ut detta godis. Jag började som man ska, med att träna Musse till att godis finns under klossen om han puttar på den. Sagt och gjort, han fattade det rätt snabbt. MEN, att få honom intresserad utav att putta klossen in i boxen var totalt omöjligt. Han hittade istället på sitt egna sätt, dvs att sticka in nosen i boxen och kasta upp den så allt godis kom ut. Han kände sig riktigt nöjd efteråt. Jag slet mitt hår i förtvivlan. Har jag lagt pengar på en skitsak, som ändå inte fungerar? Jag förskte i flera minuter få honom att putta klossen ner i boxen.

Men när Mussebus blev mer intresserad utav klossen än av att få ut något godis, la jag ner...

Så gryr dagen

Fan vad irriterad man kan bli på andra hundägare. De som bara står och glor när man ska gå förbi med sin rabiata valp. De som ställer sig med sina hundar och bara glor och säger något i stil med - Men sån tööööt liten valpis! Och tror att deras hund, som för övrigt är stor tjock och ouppfostrad, ska få hälsa på min naiva lilla Musspuss. Jag tror inte det va...

Han fick springa lös på ängen i morse. Vid halv nio är det inte så många som går ut med sina hundar här i trakten och man kan få ängen heelt för sig själv. Vilket passar oss utmärkt. Det blev lite pinnkastning, inkallningar och fritt följ. Tyvärr fick vi avsluta när jag såg en nonchalant kille stå och röka 50 meter ifrån sin amstaffblandning medan hans hund stod och stirrade ut mig och min bebis. Varför har man hund om man inte är intresserad av den, bara släpper den vind för våg?

Well well. Påväg hem mötte vi Musses stora kärlek, nämligen grannflickan Kicki. Så fort de ser varandra blir dem helt till sig. Musse är icke kontaktbar och Kicki, en stor rottisflicka på 1 år, drar allt vad hon kan i kopplet. Idag fick dem hälsa på varandra en kort stund, sen skildes våra vägar åt (bara för att kunna få dem att faktiskt gå sin promenad). Nåväl, promenaden var lyckad. Musse har legat och vilat sig ända sen vi kom hem. Finns inget jobbigare (i-landsproblem) än en valp som har överskottsenergi.

Det blev en snabb promenix men mina händer han frysa till is ändå. Fy fan vad kallt det har blivit nudå. Det känns ju som igår man kunde dra på sig en hoodtröja och traska ut i natten och nästan bli svettig... Det här är min första vinter som hundägare och jag är glad att hunden kom hem på sommaren. Nu är han så gott som rumsren och klarar sig på att gå ut varannan timme. Annat var det innan då man fick springa upp och ner för de där jäkla trapporna i tid och otid, men ändå fick man välkomnande pölar på mattan.

Mitt första inlägg i min första blogg.

Den här bloggen kommer handla om min hund Musse the rottweiler. (På tiktigt Orkanens Muscle Machine). Pappa heter Bryann Vom Bamberger-Tal och är en riktig snygging, mamman heter Orkanens Canasta Cazziopeja. Det skall bli riktigt intressant att se hur min lilla Musse artar sig. Kommer han likna pappan sin eller blir det mustach som mamman... skägg har han redan fått... jodå, jag skrev rätt, skägg. Jag har nog den enda skäggiga 5 månaders rottweilerhanen i hela sverige. Det är riktigt skägg också och allt han äter och dricker hamnar där om inte i en lång slemtråd.

Nu kallar marodören och det blir till att ta sig ut i kylan. Brrrr