På morgonpromenaden gick vi till parken och lekte med däcket och körde lite med kamptrasan. Sen hittade han en stor gren som han var skraj att jag skulle ta ifrån honom så han sprang iväg så fort jag kom nära, varpå jag gömde mig bakom ett stort träd. Det har varit ett vinnande koncept sedan tidigare och jag stod och väntade på att han skulle komma framskuttandes vilken sekund som helst. Men ingen Musse dök upp så jag kikade runt trädet och ser honom kutandes långt borta, upp till en annan hund. En schäfer som inte uppskattade påhälsningen och började skälla. Jag kutar fram och tar tag i Musse och ber om ursäkt, säkert fem gånger. Som tur var var mannen som hade hunden inte arg utan frågade hur gammal Musse var och berättade att hans hund fyller 1 år idag och att han hade tagit över henne från en alkoholist. Musse körde med lite lekinviter, för upphetsad för att lyssna på mig men det gillades inte från tiken. Jag bad om ursäkt några fler gånger innan vi gick därifrån. Bannar mig själv för att jag var så dum och inte hade uppsikt på att det gick en hund i närheten, och en schäfer dessutom. Ser Musse en schäfer finns det knappt något som kan stoppa honom förutom ett koppel. Och det finns ju en anledning till varför...
Musse, syskon och Uzi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar