Igår gick vi till Sundspärlan och Musse fick balansera på stockar och stenar. Det var jobbigt att konsentrera sig hela tiden tyckte han och halkade ner ibland. Fick två fina bilder på honom med mobilen när han stod på en sten.

10 månader idag!

Lite träning och lek

Jaha, så var det regn denna helgen då. Blir det tyvärr inga filmer på någon träning. Kanske i morgon om det kan klarna upp för nu öser det ner. Inget kul att gå promenader nu, än mindre att aktivera sig i det. Detsamma tycker Musse.

Träning

Idag bestämde jag mig för att börja köra lydnadsträningen med Musse utomhus varje dag. Innan har jag varit mestadels inomhus eftersom han så lätt blir distraherad men nu är jag trött på det så idag gick vi till parken och körde lite apportbockshållande, vilket var väldigt svårt att behålla fokus på tyckte Musse. Vi körde även fotgående och kampade med trasa med kvarsittning. Han kommer kutandes och kastar sig efter trasan, tar tag i den och svingas runt. Skall se om vi inte kan filma lite i helgen, om det nu kan vara fint väder. Han gjorde momenten jätte bra men mellan momenten var annat roligare. Kan dock inte vänta på att flytta in i huset! så man kan köra träningen i trädgård så det sitter innan man kör med störningar.
Väntar på att få hem en kampkudde också som aldrig kommer, hrrm. Aldrig beställt från den sidan tidigare men den verkar seriös. Skall bli roligt att börja köra lite mer på allvar och har kollat runt efter en hetssele också men inte bestämt mig för någon än. De är ju inte gratis så man vill ju att den ska passa bra.
Har även blivit medlem i Bjuvs brukshundsklubb och även anmält oss till en allmänlydnadskurs som går i höst som jag hoppas jag skall komma med på för det är något vi behöver. Grundlydnaden måste sitta innan jag vågar mig på att anmäla till någon lk1- eller spårkurs. Man vill ju inte komma dit med en hund som inte koncentrerar sig för fem öre utan suktar efter de andra hundarna.

Valpbilder

Pinsamt värre

På morgonpromenaden gick vi till parken och lekte med däcket och körde lite med kamptrasan. Sen hittade han en stor gren som han var skraj att jag skulle ta ifrån honom så han sprang iväg så fort jag kom nära, varpå jag gömde mig bakom ett stort träd. Det har varit ett vinnande koncept sedan tidigare och jag stod och väntade på att han skulle komma framskuttandes vilken sekund som helst. Men ingen Musse dök upp så jag kikade runt trädet och ser honom kutandes långt borta, upp till en annan hund. En schäfer som inte uppskattade påhälsningen och började skälla. Jag kutar fram och tar tag i Musse och ber om ursäkt, säkert fem gånger. Som tur var var mannen som hade hunden inte arg utan frågade hur gammal Musse var och berättade att hans hund fyller 1 år idag och att han hade tagit över henne från en alkoholist. Musse körde med lite lekinviter, för upphetsad för att lyssna på mig men det gillades inte från tiken. Jag bad om ursäkt några fler gånger innan vi gick därifrån. Bannar mig själv för att jag var så dum och inte hade uppsikt på att det gick en hund i närheten, och en schäfer dessutom. Ser Musse en schäfer finns det knappt något som kan stoppa honom förutom ett koppel. Och det finns ju en anledning till varför...

Musse, syskon och Uzi

Sicken hönsmamma man är! Är det såhär det är att ha sitt första barn också? (Tur att jag inte skall skaffa några, håller mig till djuren). Men man blir ju nojig för minsta lilla. Häromdagen fick Musse leka med 5 andra hundar och på hemvägen lunkade han sakta en hel koppellängd efter. Det har aldrig hänt tidigare. Samtidigt som han flämtade och andades snabbt. Jag tänkte att han var törstig för han försökte dricka ur varje skitig vattenpöl vi gick förbi, vi skyndade oss hem till det efterlänktade vattnet och han klunkade i sig en bunke. Till mitt förtret fortsatte han att andas häftigt även när han lade sig ner. Mina tankar började genast vandra mot sjukdom och kanske döden. Skrev ett inlägg på ett hundforum och frågade vad det kunde vara. Fick rådet att ta tempen på honom, (varför jag inte tänkte på det tidigare förstod jag inte). Jag fick vänta på att sambon skulle komma hem så vi kunde hjälpas åt att fåldföra oss på stackars lilla Musse som kanske var döende. Under tiden surfade jag runt på diverse sidor som handlade om hundar som andades häftigt och på alla sidor stod det att man skulle ta tempen innan man ringer veterinär. Kvällen kom och Musse andades fortfarande oroväckande häftigt, tyckte jag. Sambon kom hem och vi tog tempen på Musse som först inte tyckte om behandlingen, men med lite leversnittsmuta gick det fint. 37,8, ingen feber. Under kvällen visade Musse ingen som helst tecken på dödlig sjukdom. Han var pigg, lekfull och energisk, fast att han andades häftigt med öppen mun. Thomas förde då fram hur varmt vi har hemma hos oss och hur lätt Musse blir upphetsad och att han faktiskt andades normalt när han koncentrerade sig på något eller sov. Jag började då tänka klart och insåg att han ju troligtvis inte var dödsjuk i stort behov av veterinär. Men det är väl så det är, med första hunden. Man vill inte lämna något åt slumpen. Men det är alltid bättre att vara för noga än för slarvig, även om sambon kan tycka att det är lite överdrivet ibland...